Någon man alltid kan lita på är ens familj. Speciellt min bror som jag kommit väldigt nära genom åren. Vi har vuxit upp tillsammans, med bråk, med skratt, med bus, med bad, med sommar, med vinter, med examen... Jag kan fortsätta sådär i evigheter. Jag är nu 21 år gammal, han är 19. Vi har upplevt så himla mycket kul tillsammans, och han har alltid varit där för mig när jag mått dåligt och behövt honom. Han är verkligen en av de finaste och omtänksammaste människor jag känner, och jag känner väldigt många.

Genom åren som gått så uppskattar man honom bara mer. Man har lärt av sina misstag som båda begått, och man har lärt sig hur viktigt det är att vara vänner. Jag skulle inte kunna tänka mig att vara osams med min familj. Tänk sen när man får barn och bildar en egen familj. Då vill man att sina nära ska vara där och stötta en och uppleva kärleken till ens familj lika mycket som jag upplevt kärleken från min. Jag och min bror kommer vara bästa vänner livet ut. För mig betyder han allt. Mamma och pappa också, såklart! Men syskonkärlek är bland det finaste som finns. Och både jag och min bror, Calle har vuxit upp tillsammans med så mycket syskonkärlek man bara kan tänka sig.

Jag kan bara säga att jag älskar honom och att jag uppskattar varje minut som vi umgås och skrattar :)
Världens bästa kille enligt mig.


Kände för att skriva detta om min bror, för nu ska vi ner på stan och mysa på något uteställe. Kanske ta något glas och bara vara. Love.it. Feel.it. Be.it. Do.it.